Kjöllerström, Per August

Den 26 febr. fick f. d. komministern i Borås, Per August Kjöllerström, sluta sin långa levnad. Han var född i Ulricehamn den 4 aug. 1839 och son till rådmannen därstädes Svenning Kjöllerström och hans maka, f. Bohman. Student år 1860 prästvigdes han efter studier i Uppsala år 1868 samt valdes redan 1870 till komminister i Borås, en befattning som han sedan innehade till 1920, då han avgick som emeritus. Under flera år dessför¬innan hade han dock varit tjänstledig och bosatt i sin fö¬delsestad, där han ock avled. Ett original, en man för sig — det är det intryck jag fått av allt vad jag hört om och läst av komminister Kjöllerström. Jag inlägger då alls icke något förklenande i det ordet; vi beklaga ju stundom, att originalens tid är förbi. I bortåt 50 år tjänstgjorde Kjöllerström som stadskomminister i Borås, och som sådan var han helt av den gamla typen. Han betraktade sig själv och betraktades av andra som n ämbetsman bland de andra som voro nödvändiga i en stad. Vissa bestämda ämbetsgöromål förelågo; dem höll han noga reda på och bemödade sig om att göra allt punktligt, riktigt och väl. I den alltmer växande staden blev tiden myc¬ket upptagen av sådana förrättningar som begravningar, barn¬dop och vigslar. Vid dessa tillfällen var Kjöllerström myc¬ket välkommen i hemmen, sällskaplig, deltagande och hjärt¬lig som han var. Själv utgången av borgarsläkt trivdes han synnerligen väl bland sina goda borgare i Borås och blev en mycket avhållen vän i många hem. Mot slutet av hans tjänstgöring kunde man få höra uttrycket "den gamle Kjöl-lerström" i två olika tonarter; i den ena betydde orden: "han börjar allt taga av rätt tydligt både på predikstolen och annars", i den andra betydde de: "den gamle hedersmannen, den gamle, käre vännen!" Det kunde inte undgå den korrekte och plikttrogne Kjöllerström, att det började uppstå människor runt om i landet och även, fastän långsamt och liksom dröjande, i hans kära Borås, vilka inte voro nöjda med den pliktupp¬fyllelse som Kjöllerström och flertalet präster presterade. De samlades till enskild uppbyggelse kring s. k. kolportörer. Vad menade de med det ? Det gick väl något an, så länge de togo nattvarden i kyrkan, men snart kommo de s. k. valdenströmarna och amerikanska sekter, och då blev det slut med all ordning enligt Kjöllerströms oförgripliga me¬ning. "I politiskt hänseende", utbrister han förtrytsamt, "kalla sig alla dessa frisinnade, då de naturligen vilja fritt husera, och gå tillsammans med vad man kallar vänstern". Här antyder Kj. sitt andra stora sorgeämne: den politiska radikalismens framgångar i Sverige. Kj. var emellertid ej den som kunde tiga och lida. I flera skrifter ("Västergöt¬land som landskap", "Vädjan till västgötarna" m. fl.) gav han luft åt sin harm och sin iver för reaktion mot tidens onda. Jag anför ett par stycken därur, ej det minsta för att kasta något åtlöje över Kj. utan blott som bidrag till ka¬raktäristiken av hans högst självständiga meningar och orädd¬het att sjunga ut, vad han hade på hjärtat. Kj. vill, säger han, visa, huru vårt landskap, Västergöt¬land, blivit sönderstyckat och huru dess befolkning blivit behandlad. "Ett sådant aktgivande kan och bör ha med sig, att västgötarna fatta vilja och beslut att återgiva Västergöt¬land den ställning det fordom hade, vilket helt visst skulle bliva till gagn både för landskapet och riket, och att de i samband därmed, då även deras språk tillbakatränges och deras historia förvränges, låta verkställa en insamling av västgötamålets ordförråd och låta utarbeta en omfattande Västergötlands historia. En särskild professur i västgötska bör inrättas vid universitetet i Göteborg". "Stockholm ligger alltför utsatt för fientliga angrepp och man kan förmoda, att dess invånare' vid en eventuell be¬lägring alltför snart uppgiva staden för att få fortsätta sitt nöjesliv. Stockholm bör därför få avsked som huvudstad och regeringens säte förläggas till Läckö eller Karlsborg". "Ett svårt tyranni", säger Kj. vidare, "är det nuvaran¬de skoltvånget. Förr voro folkskolans lärare såsom försam¬lingens lärare välsinnade och omtyckta. Men många av de yngre, betraktande sig som en ämbetsmannaklass, som står över församlingen, äro annorlunda sinnade. Än är det sådana som vilja framstå i kommunal- och rikspolitiken. Än är det sådana som vilja uppträda såsom sekterist- och frikyrko¬predikanter; än sådana som vilja utmärka sig i socialist- och nykterhetskretsar med den riktning dessa ha. Det kan icke vara kärt och tryggt för föräldrarna att lämna sina barn åt dylika". — Kj. anser sig kunna konstatera, att "skolvurme¬riet" ingalunda givit landet ett bättre släkte. Kj. sysslade även mycket med namnforskning och har i detta ämne utgivit skrifter, som nog vunnit mera allmänt gillande än hans övriga böcker. I ett vackert hem i det vackra Ulricehamn — nej Bo¬gesund! — tillbragte Kjöllerström sina sista år i frid och ro, ivrigt sysselsatt med intellektuellt arbete, betraktad som en stor hedersman av alla som kommo i närmare beröring med honom. S.J.R. Lanner, kyrkoherde i Hassle i De bortgågnas minne, Teckningar över prästmän i Skara stift, avlidna mellan prästmötena år 1922 och 21 Juni 1928.

Kjöllerström var barnlös.
Född 1839-08-04 i Ulricehamn (P).
Död 1926-02-26 i Ulricehamn (P).

Per August Kjöllerström, Svenskt Porträttarkiv

Per August Kjöllerström, Svenskt Porträttarkiv